.
Bloggars vara eller icke vara. Och då tänker jag främst på min egen. Jag uppdaterar mer och mer sällan. Så upphetsande är det inte att vare sig läsa eller skriva om snoriga barn och bajsiga blöjor. Enda anledningen till att jag ev fortsätter att blogga det är för att jag tycker det är suveränt att kunna gå tillbaka och läsa om vad jag pysslade med förra eller året dessförinnan.
Men annars... vet jag inte om det är nån idé.
Och jag märker att de bloggar jag läser uppdateras allt mer sällan dom också. Är det Facebook måntro som "orsakar" denna förödande bloggdöd??? Folk hinner ju knappt prutta innan hela världen vet om det.
Jag och Peter diskuterade begreppet (ursäkta uttrycket) fejsbokkhoror här om kvällen. Ni vet dom där som har det så mysigt hela tiden. Som berättar att dom ätit eller ska äta lunch. Dom som ska ut och cykla med baaarnen. Det känns som dom där tror att flest uppdateringar om menlösa saker vinner. Men låt mig berätta en sak... NI ÄR SKITJOBBIGA! Jag har massor utav såna "vänner" på min vänlista men dom där har jag valt att "dölja". Jag ids inte läsa om att "Pust vad det var svettigt att springa 100 km" eller "Vilken underbar man jag har".
Anledningen till att jag vågar skriva det här i min blogg är för att jag tror att de som läser och kommenterar i min blogg inte känner igen sig. Och gör ni det så... sorry om jag har trampat på era tår ;).
Nu ska jag ut på fejjan och skriva nån intelligent statusuppdatering... jag kanske är en sån där fejsbokkhora när jag tänker efter :P.
måndag 30 augusti 2010
lördag 21 augusti 2010
Att orka...
.
Sitter ner i 5 minuter. Det är ungefär vad man hinner sitta ungefär 3 gånger om dagen. Misstolka inte mitt inlägg som att jag vore missnöjd med mitt liv för det är precis tvärtom. Jag är mycket lycklig! Jag har tre underbara ungar som jag garvar med och åt hundra gånger om dagen. Jag har tre underbara ungar som får mig att förstå vad livet verkligen går ut på hundra gånger om dagen. Dessa ungar får mitt hjärta att smälta ungefär hundra gånger om dagen.
Men dessa gryn får mig även att tappa humöret hundra gånger om dagen. Dom får mig att vilja sitta i ett hörn och riva papper hundra gånger om dagen. Ibland har jag lust att bara skrika rätt ut, ta på mig skorna (inte alltid nödvändigtvis) och bara gå. Men jag gör det inte, för innan jag har hunnit till dörren så har jag två små armar runt min hals och stora bruna ögon som tittar djupt in i mina och en mun så söt som säger "puppa mamma" (=pussa mamma) och så får man en puss så blöt och go som gör att man behöver en handduk efteråt. Det är då man smälter för hundraförsta gången den dagen och blir alldeles varm och lycklig.
Sen att jag är sambo med den goaste, knäppaste, roligaste och smartaste Peter gör ju inte livet sämre ;).
Nog om det... nu ska jag ta itu med livet igen!
Sitter ner i 5 minuter. Det är ungefär vad man hinner sitta ungefär 3 gånger om dagen. Misstolka inte mitt inlägg som att jag vore missnöjd med mitt liv för det är precis tvärtom. Jag är mycket lycklig! Jag har tre underbara ungar som jag garvar med och åt hundra gånger om dagen. Jag har tre underbara ungar som får mig att förstå vad livet verkligen går ut på hundra gånger om dagen. Dessa ungar får mitt hjärta att smälta ungefär hundra gånger om dagen.
Men dessa gryn får mig även att tappa humöret hundra gånger om dagen. Dom får mig att vilja sitta i ett hörn och riva papper hundra gånger om dagen. Ibland har jag lust att bara skrika rätt ut, ta på mig skorna (inte alltid nödvändigtvis) och bara gå. Men jag gör det inte, för innan jag har hunnit till dörren så har jag två små armar runt min hals och stora bruna ögon som tittar djupt in i mina och en mun så söt som säger "puppa mamma" (=pussa mamma) och så får man en puss så blöt och go som gör att man behöver en handduk efteråt. Det är då man smälter för hundraförsta gången den dagen och blir alldeles varm och lycklig.
Sen att jag är sambo med den goaste, knäppaste, roligaste och smartaste Peter gör ju inte livet sämre ;).
Nog om det... nu ska jag ta itu med livet igen!
onsdag 4 augusti 2010
Kryssning
.
Borta bra men hemma bäst är ett uttryck som flitigt används och det stämmer ju 100 gånger av 100. Finns nog ingenstans som är bättre än hemma?!
Nu har vi ju bara varit borta i några dagar men det var ett välbehövligt miljöombyte. Hemma har jag svårt att "ta semester" med alla måsten. Och jo, efter ett par dagars "slappande" hemma så växer kaoset och jag otrivs men nog om det.
Vår Helsingforskryssning höll på att få ett snörpligt slut innan det började. Trots att vi var ute i god tid var vi nära att missa båten. Vi körde fel i Sthlm plus att vi inte hittade nån parkering gjorde att vi var vid incheckningen en minut innan de skulle stänga. Nu var det fler som inte hade hunnit checka in än så vi hade nog lite marginal men det var på håret.
Väl ombord på båten hade vi en trevlig hytt med fönster mot havet där Leo satt och spanade. Leklandet var urkul och där kunde trollet rasa av sig lite energi. Vi spelade, åt och drack. Att lägga barnen var inte speciellt svårt.
På morgonen mötte vi upp min syster med man och Forre i Helsingfors. Vi strosade runt och kikade på lite närliggande sevärdheter, fikade, åt och strosade lite till. Vädret var perfekt. Vi hade helt enkelt en härlig kryssning och som jag gärna gör om fler gånger. Nästa gång får dock ungarna ha blivit lite större så jag och fadersskapet kan ta det några hekto lugnare.
Peter är inne på sin sista semestervecka innan vardagen börjar igen och precis som Sandra skriver i sin blogg så är det ganska skönt.
Nåt som jag ser fram emot massor är när jag ska ha kalas hemma. Jag fyller ju år i mitten på augusti och jag bestämde redan när jag var gravid att då ska jag minsann vara barnledig och umgås med goda vänner. Så nu är barnvakterna ordnade, vännerna bjudna, nu väntar vi bara på att det ska bli den 14:de.
Borta bra men hemma bäst är ett uttryck som flitigt används och det stämmer ju 100 gånger av 100. Finns nog ingenstans som är bättre än hemma?!
Nu har vi ju bara varit borta i några dagar men det var ett välbehövligt miljöombyte. Hemma har jag svårt att "ta semester" med alla måsten. Och jo, efter ett par dagars "slappande" hemma så växer kaoset och jag otrivs men nog om det.
Vår Helsingforskryssning höll på att få ett snörpligt slut innan det började. Trots att vi var ute i god tid var vi nära att missa båten. Vi körde fel i Sthlm plus att vi inte hittade nån parkering gjorde att vi var vid incheckningen en minut innan de skulle stänga. Nu var det fler som inte hade hunnit checka in än så vi hade nog lite marginal men det var på håret.
Väl ombord på båten hade vi en trevlig hytt med fönster mot havet där Leo satt och spanade. Leklandet var urkul och där kunde trollet rasa av sig lite energi. Vi spelade, åt och drack. Att lägga barnen var inte speciellt svårt.
På morgonen mötte vi upp min syster med man och Forre i Helsingfors. Vi strosade runt och kikade på lite närliggande sevärdheter, fikade, åt och strosade lite till. Vädret var perfekt. Vi hade helt enkelt en härlig kryssning och som jag gärna gör om fler gånger. Nästa gång får dock ungarna ha blivit lite större så jag och fadersskapet kan ta det några hekto lugnare.
Peter är inne på sin sista semestervecka innan vardagen börjar igen och precis som Sandra skriver i sin blogg så är det ganska skönt.
Nåt som jag ser fram emot massor är när jag ska ha kalas hemma. Jag fyller ju år i mitten på augusti och jag bestämde redan när jag var gravid att då ska jag minsann vara barnledig och umgås med goda vänner. Så nu är barnvakterna ordnade, vännerna bjudna, nu väntar vi bara på att det ska bli den 14:de.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)