Snöförsvarare...

.

Vet ni vad? Vädrets makter är en utav dom saker här i livet som mänskligheten inte har lyckats rå sig på att styra. Om det regnar så regnar det, om det snöar så snöar det och vi kan inte göra ett skit åt det mer än att gilla eller ogilla läget. Just nu är det mest ogilla som gäller för de flesta verkar det som. Och ja, jag kan också tycka att det börjar räcka med snö men jag ids liksom inte lägga kraft och energi och gå runt och irritera mig på det. Det blir nog en vår och sommar så småningom.

En annan sak som jag är lite förundrad över är hur människor har mage att gnälla på snöröjningen, SJ och andra drabbade entrepenörer där ute i snöiga sverige. Hur ofta har vi sån här extremvinter? Hur lätt är det för snöröjarna att hinna få undan snön när det liksom snart inte finns ställen att röja undan det på. Och SJ, jag sticker ut näsan och säger att de inte är ute efter att jävlas med folk med inställda linjer och dålig info. Jag tror dom sliter sig blå för att allt ska fungera och att alla ska få den info dom behöver.

Så en ros till dom som försöker göra vår snöiga vardag lite enklare. Så även till svärfar med co som hjälpte till att skotta tak och uppfart hemma hos oss i helgen! Ni är bäst!

Bekräftelsemani....

.
En ny slags bekräftelsemani verkar sprida sig i takt med att man blir mer och mer synlig via sina bloggar, facebook och andra media. Det känns som ALLA har ett behov av att berätta att man lagat en 7-rätters middag till sina närmaste 20 kompisar samtidigt som man ammade en unge och nattade en annan. Man måste berätta att man hade mysdag med barnen i pulkabacken och att man grillade korv i -16 och att det var jättemysigt.

Är verkligheten sådan?
Den där 7-rättersmiddagen kanske blev vidbränd samtidigt som man fick såriga bröstvårtor av ungen och ett hysteriskt anfall på toa när ingen såg. Den där mysdagen i pulkabacken kanske fick ägnas åt att tala om för sina snoriga ungjäklar att dom inte skulle slå sina syskon eller andra kids i backen. Korven som var så mysig var förmodligen en kolbit och man förfrös fingrarna när man förtvivlat försökte få upp korken till senapen.

Skapar vi inte lite mer ångest åt våra vänner och läsare genom att skriva om hur "perfekta" våra liv är.... Försöker vi försköna våra vardagsliv?

Och jag säger inte att det är fel, ingen blir gladare än jag när jag läser om mina fejjanvänner som har det bra, har lyckats med en maträtt, har haft myspys med ungarna, en härlig skogspromenad etc etc.

Värme för själen

.

Sätter in lite bilder som kanske får själen att tina upp en stump i alla fall.

Poolparty hemma hos oss sommaren 2009!

Vecka 7

.
Då var det torsdag igen och dags att blogga.

Tja, vad ska man skriva om, det händer inte så mycket intressanta saker just nu. Vi har åter igen kommit in i ett vardagslunk efter att ha varit sjuka till och från. Nu är det endast mamsen som har "3-dagars feber". Den stackarn får alla dagisbaciller hon med då hon träffar Leo och har hand om honom när han är sjuk. Men det ska nog bli ordning på henne till slut också.

På hundfronten ligger vi väldigt lågt för tillfället. Händer inte mycket spännande just nu. På klubben har jag och Madde dragit igång en tävlingslydnad/förberedande tävlingslydnadskurs i tisdags. Vi hade 8 ekipage som vi ska försöka drilla i lydnadens underbara värld. Och som alltid så var det en mycket varierande skara. Vissa hade kommit en bra bit på väg medans andra var lite mer gröna. Lite eländigt att behöva ha kursen nu när det är så mycket snö ute men det är nu eller aldrig för snart så blir jag så tung så jag inte orkar.

Och när vi pratar tung så är vi redan i vecka 28. Tiden går fort och nu har jag bara 2 1/2 månad kvar att jobba innan jag ska hem och "kalva". Jag hoppas i alla fall att jag kommer att kunna jobba hela april för jag blir lite lätt rastlös hemma misstänker jag.


Imorrn ska Peter på fotbolls-, bastu-, bada isvaks-, titta på fotbollsdvdkväll med grabbarna så jag har bjudit hem syrran på "tjejkväll". Hon undrade om vi skulle sminka oss och prata om mens då *skrattar*... Tja, det vet jag inte om vi ska men sushi ska vi käka i alla fall. På söndag är det meningen att jag ska åka till Chess Player för att bli biten av alla goa Operor men smhi säger att det ska bli mye snö.... så vi får se om jag kommer iväg eller inte *hoppas*.

Det var väl allt "intressant" jag hade att dela med mig för denna gången.

PS. Annelie, det är ju en veckoblogg... har du inte hängt med ;)!?

Ögonbös och övningskörning

.
Tur att jag inte skiver i något som heter DAGbok längre utan blogg. För dagliga uppdateringar har jag inte hunnit (läs orkat) med.

Men en veckorapport så närmast sörjande kan uppdatera sig i klanen Temonen/Olssons liv ;).
I lördags fick trollet feber och en släng av ögoninflammation. Hur sjutton ska man få ungen att sluta vara så kärvänlig med sina dagiskomisar tro?

Detta har fortsatt i veckan så i Måndags VABBADE Peter, i tisdags förbarmade sig mormor och igår hade jag och Trolelt en mysdag hemma. Som tack för denna mysdag har han delat med sig utav sin ögonsjuka till mig. Kände mig som Rocky Balboa i morse när jag vaknade och såg väl inte ut som en sexig Angelina Jolie när jag titade mig i spegeln. Jag besparar er bilder då de skulle haft hög kräkfaktor. Idag är trollet i alla fall på dagis då han är feber och ögonkleggsfri.
Den stora mannen klagar på att han mår lite kymigt men vi hoppas på att han får en kvinnlig förskylning denna gången :P!

Känns som det endast är dom fyrfota i familjen som är friska och vid gott mod....

Mellanmannen och jag har varit ute på vår första körlektion där han agerade duktig elev och jag duktig och enligt mig själv, mycket pedagogisk lärare. Vi höll oss till stora parkeringar och mörka bakgator för att slippa skrämma medtrafikanterna. Han har helt klart ärvt den Temonenska rallygenen. Inte att det gick för fort utan för att han verkade ha fallenhet för det här med bilkörning. Har ju två morbröder som är bilskolelärare, lastbilschafförer och allmänt bilintresserade. Och jag själv kör ju bäst i världen, det är ju allmänt kännt. Så att han ska få ett körkort under detta året hyser jag stora förhoppningar för.

Ha en skön vecka allehopa, både ni som kommenterar och ni som smygläser ;).

Till sist vill jag skicka en tanke till Emelie som på ett mycket tragiskt sätt förlorade en älskad fyrfota vän! Tänker på er!

Löneförhöjning...

.

Jag kräver löneförhöjning! Ja inte på jobbet men mitt andra jobb som projektledare hemma. Igår var en sån där heltokig dag som gick i hundrasjuttio. Först sluta tidigare för att hinna handla på vägen hem där jag mötte upp svärmor som följde med till dagis för att hämta lilleman.

Hem fort för att fixa in maten i kylen, instruera svärmor om lilleman och sen ut o rasta Tarrak innan hans dejt kom. Dock hann jag inte mer än ut innan dejten om så vi rastade dom lite snabbt utanför. Ner i bordellen eller förlåt bodegan där hundarna skulle idka umgänge. Siri är väldigt söt och snäll som t o m lägger sig ner så den lilla Prinsen ska "komma till" ordentligt.

Efter att hundarna hade uddibuddluddat så fick jag se till så mellanman (Robin) och jag fick i oss nåt att äta. Efter maten var planen att jag skulle hinna plocka lite innan storeman kom hem och jag skulle åka iväg och pussa på m ina valpar. Men det hann jag inte. När Peter väl kom hem kastade jag mig i bilen för att åka och säga adjö och ge mina gudbarn några goda råd på livets snåriga och ibland krokiga väg. Givetvis var valparna så där fula och äckliga och odrägliga och alldeles alldeles underbara.

Lilla Gazelle var i mitt knä, låg under min stol, pussade på Tarrak, satt och tittade på mig med sin hemska ögon och ja... Peter, jag tror nog du får henne i födelsedagspresent ändå :P!

Så, nu har jag berättat hur redig jag är *ironi*! Visst är jag?! Så var är min löneförhöjning?? Va Va Va?

Se vad ful o äcklig hon är....

Min mamma...

.
Har jag berättat för er att jag har världens bästa mamma?!

Det finns massa "fåniga" facebook kommentarer folk lägger in där det står: Om du har världens bästa mamma så.... bla bla bla. Det är för banalt. Jag ägnar min ett helt blogginlägg istället.

Här om dagen så körde jag hem Tarrak till henne i vanlig ordning. Och hon rastade honom vid lunch och gick hem till oss med honom i vanlig ordning. Sen tog hon och skottade hela vår uppfart, gången och trappan upp till huset. Dessutom så kom hon hem och hjälpte till att passa Leo medans jag och Anki umgicks med hundarna nere i bodegan, eller rättare sagt, hundarna umgicks med varandra under överseende av ivrigt påhejjande mattar :P.

Hon ställer alltid upp när man ber henne, så ja, hon är nog världens bästa mamma!

Tack mamma för att du är som du är!