En tjej jag känner...

.
Nu ska jag berätta om en tjej jag känner. Jag lärde känna hennes mamma när jag var 18 år. Vi hade båda hundar och gick samma kvällsrunda så vi började följas åt på promenaderna och av dessa promenader utvecklades en lång vänskap. Den här mamman räknar jag idag som en av de viktigaste personer i mitt liv.

Efter att vi promenerat i ett par år slumpade det sig så att hon visste en häst som behövde en delägare i stallet där hon hade häst. Jag slog till och blev delägare i Bukit Ami, ett gammalt ök som gjort sitt på travbanorna som var mig kär i många år. Med i stallet var min väns döttrar allt som oftast. De var underbara töser som även kunde driva en till en lätt släng av galenskap. De kunde kivas och jävlas... på riktigt. Men de var goa töser, innerst inne ;). Den här lilla tösen som jag vill berätta om kan vi kalla Camilla, hon kunde bli tjurig, riktigt tjurig. Allra värst var det nog när jag envisades med att plinga före henne på bussen. Jag vill idag be mamman om ursäkt för det blev ofta ett jäkla liv men jag hade kul, så förlåt!

Den här tösen då som vi kallar Camilla. Hon har en fantastisk hand med djur. Från att hon var liten har hon handskats och läst av djur på ett sätt som många vuxna aldrig kommer i närheten av. Roligast var nog gången då vi på en av våra kvällspromenader hade med oss en tant med två hundar. Camillas bästa vän, goa King, blev nödig vilket Camilla observerade och stoppade hela truppen av tanter och hundar. Stopp, King måste skita. Den här tanten som var med oss var såååå fascinerad av hur duktig hon var på att läsa av sin hund. Inte för att förringa Camillas förmåga att läsa av djur så är väl det nog ett av de vanligaste saker man lär sig läsa av på sin hund. Dock kunde inte tanten det med sina jyckar.

Den här tjejen som jag känner som vi kallar Camilla är inte bara duktig på att ta hand om djur, hon är helt fantastisk på att teckna och måla med. En talang som skulle få vilken Picasso som helst att vända sig i graven av avund.

Och som om inte det vore nog så har hon en lingvistisk begåvning som jag alltid varit lite rädd för ;). Hon använder ord som hade fått självaste Horace Engdahl att bli grön av avund.

Som ni förstår så är den här tjejen som jag känner en person som jag är djupt imponerad av. Henne som jag retat som liten snorig unge, henne som jag fått följa i livets med och motgångar. Med detta inlägg vill jag liksom bara att ni andra ska få ta del av den här fantastiska tjejen som jag har privilegiet att känna. Läs hennes blogg som heter Dagens Tanke och imponeras och för att se lite av hennes konstnärliga ådra så "stjäl" jag ett bilder jag tycker är fantastiskt fina.
.