Mammas lilla ordningspolis

.
Igår fick den största brorsan i familjen en liten uppläxning av lillebror 2-år.

Storebror var på väg till skolan och som vanligt står Lillebror och iaktar påklädningscermonin med stort intresse. Storebror är klar, öppnar dörren och kliver ut.

Lillebror blir förtvivlad och säger med sträng och myndig röst;
-Eppi! Slängla den!... och så pekar han på soppåsen som den stora precis klivit över i ett försök i att slippa just slänga den.


Storebror hade ju inget annat val än att ta soppåsen och gå och slänga den. Tänk att mamman har fått en sån redig "little helper", undrar om han kommer att bli ordningspolis i skolan!?

.

Tips till Fars dag...

.
Från gårdagens lite "djupare" inlägg rusar vi hastigt till nåt mycket mer ytligt.

Tänkte passa på att göra lite reklam för Interiora.se och samtidigt tipsa om lite kul farsdags presenter. Hittar du nåt som passar så har jag bestämt att jag vill ge er bloggläsare 10% rabatt på valfri vara... ange kampanjkod LEOTROLL. Gäller t o m 14 november.

Varför inte vara lite "före" och ge "grillfarsan" ett nytt BBQ förkläde med grillverktyg och grillvante!


För "lyxpappan"... en Sabreringssabel

Och så "lattepappan" får en Take away mugg


Utomhusfarsan kanske blir glad för en Forest ryggsäck


Tomtefar kan ju överraskas med en julig Snapskaraff


Annars hittar ni fler tips här!

Älskade bror

.


Jag hoppas att mina två yngsta söners starka band håller för alltid. Det är helt otroligt hur tajta två bröder kan bli på 5 månader. Att dom ens kan skapa band när den ena fortfarande är en bebis. Vi sitter ofta och tittar på dom två ihop med ett fånigt leende på läpparna. Dom är otroligt söta ihop.

Leo är så mån om sin lillebror och att han ska ha det bra så han ibland inte vet vilket ben han ska stå på. Så fort han hör att Felix vaknat utbrister han glatt; -Eeli vaaaken!
Och så rusar han in i sovrummet för att krypa ner i spjälsängen bredvid honom. Där ligger dom sen och gosar en stund innan det är dags att kliva upp.

Felix ler aldrig så brett eller skrattar så högt som när storebror är i närheten. Vissa dagar räcker det att Leo tittar på honom så brister han ut i ett härligt smittande skratt. Jag kan gå en hel förmiddag hemma och försöka roa honom för att sedan gå och hämta brorsan på dagis och lyckan är gjord.

Vi är så otroligt lyckligt lottade som fått dessa bröder som älskar varandra över allt annat. Att dom sen har en ännu större bror att se upp till gör ju inte saken tokigare och även om den största brodern inte alltid uttrycker det så syns det hur mycket han älskar dom små.

Lugnet...

.
Veckan har gått i mysbyxornas tecken. Jag har inte gjort många knop utanför dörrarna. Skönt att pausa och bara vara emellanåt. Har tidigare haft nån slags inre stress att jag måste ha mina dagar uppbokade och varje stund ska vara aktiv. Men nä inte nu. Nu vill jag bara vara hemma, tvätta några maskiner tvätt, dra dammsugarn lite lojt efter mig. Torka med en dammtrasa lite här och lite där. Ni vet så där slött och oengagerat.

Jag tror att det är hösten. Jag älskar hösten, jag kommer in i en skön lunk där inte mycket kan få mig att röra mig i hastiga rörelser. Sitta inne och mysa med tända ljus. Gå ut när solen skiner. Hösten är verkligen årstiden då jag återhämtar mig. Återhämtar mig efter vårens och sommarens... "vi-måste-göra-så-mycket-saker-som-vi-bara-hinner-på-kortast-tid"!

Idag blir inte så mycket annorlunda från resten av veckan. Vi ska väl dra ut kälken lite eftersom jag vid ett svagt tillfälle lovade Leo igår att när det ligger snö på marken så ska vi ut och åka kälke. Inte kunde jag väl ana att det skulle vara redan idag ;).

En bild från en av förra årets kälkturer...



PS. Ni glömmer väl inte av pappa den 14 november... bra presenttips på Interiora.se

Hoppla hoppla

.
I lördags hade vi en dag på hästryggen. Eller ett par timmar i alla fall. Leo har tjatat om "Dunde" hur länge som helst så i lördags åkte vi iväg hela gänget till Dunder och Decibel. På morgonen gick han omkring i sin blåa lilla cykelhjälm och sina vinterkängor hemma och bara väntade på att få åka.

Leo fick rida på Decibel tillsammans med mig och var stoltare än stoltast där han satt och såg alldeles lycklig ut. Det var inte en glad kille som sen åkte hem med pappa, brorsan och Tobbe så jag och moster kunde rida ut på en lång härlig ridtur.

Jag har inte suttit på en hästrygg på många herrans år och så får jag sätta mig på en av de största hästar jag någonsin sett... en Ardenner... vid namn Decibel. Dom är ju sketastora. Hovar som dassalock hade dom så det gällde verkligen att passa sina fötter.

Det var riktigt mysigt att lufsa omkring i skogen med dom.

.

Lite nytt...

.
Buddha har fyllt 5 månader för ett par dagar sedan så jag tänkte att det kanske var dags att uppdatera "headern". Självklart ska jag ha störst plats på fotot *mohahaa* och för omväxlings skull får odjuren lite större bilder med (vad säger du Martina... nu är Nils med också :P).

För övrigt har jag en "lugn" vecka. Inte mycket inplanerat. Det riktigt skönt att inte flänga runt. Det har blivit lite väl mycket flängande på sista tiden och för en stressad själ blir det ibland för mycket och man får trycka på nödstopp och kliva av. Det har jag gjort denna veckan och ska ägna hemmet lite tid. Inte så mycket städ o sånt men lite småpyssel som att fixa iordning snickarboa som sett ut som sju svåra år i ungefär tre år.

Har röjt ut all skit som legat där och bara tagit plats. Funderar på att lägga ut snickarbänken på blocket, kanske ta ner verktygstavlan och måla väggarna. Har inte förankrat mina idéer med hanen än men det kanske inte gör så mycket om jag kladdar färg på väggarna där nere... det kan liksom inte bli värre... idag är det otäckt grönt.

Jag skäms över att vara människa...

.
Jag skäms över att vara människa ibland. I tisdags skämdes jag extra mycket. Satt och tittade på "Elvis i glada Hudik" på tv som handlar om normalstörda och utvecklingsstörda som har teatergruppen Glada Hudik. Underbara människor som har så mycket att ge. Dom skänker glädje åt andra med sitt härliga sätt att vara.


Det jag upprördes över var när Toralf (Elvis) hade bjudit med sig sina vänner bla Bosse (en underbar människa) på hockeymatch. Dom var så genuint glada över att få ha en tur i hallen där de fick träffa spelare i omklädningsrummen. Söta Bosse stal t o m en kram lite blygt från en ;). Dom hade helt enkelt skitkul.

Och så börjar matchen... då sitter det "supportrar" till det andra laget och ropar "Jävla Mongo", "CP-barn" etc etc till dessa killar. Toralf kontrar med att säga att han inte bryr sig, man ska inte lyssna på dom... för dom vet inte hur ont det gör. Bosse såg jätteledsen ut och sa att det var inte kul att höra sånt för det gjorde ont.

Jag satt framför tv:n med tårarna rinnande nerför kinderna, så mycket skämdes jag. Hur kan man bara vara så fruktansvärt elak mot andra människor. Det var tur att jag inte var där och hörde det för jag misstänker att jag hade haft svårt att kontrollera mig