Ytligt värre

.
What a lucky day!

Efter att ha haft några risiga dagar med ryggskott, humörsvängningar etc så vände det äntligen. Har haft ångest över min garderob sen Leo kom. Inget passar, alla kläder är för små (konstigt va?) eller fula eller nåt annat. Och nu när jag drar storlek BAUTA är det bara mammakläderna som passar och visst, dom är bekväma men hur kul är det att gå omkring i mammakläder när man inte är gravid.

Så idag "tvingade" jag med mor min på en liten shoppingtur på Knalleland. Hade stålsatt mig för provrumshelvetet. Jag tycker att det är riktigt jobbigt i vanliga fall så jag kunde bara tänka mig hur kul det skulle bli nu... när jag t o m tvingar mina vänner att ta bort foton på mig för att jag ser ut som barbamamma på dom. Men döm om min förvåning när jag kliver in på HM och kläder bara hoppar i famnen på mig och ropar att bli provade och ångesten uteblir. Jag ser mig för första ggn på mycket länge i helfigur, framifrån, bakifrån, sidan etc och jag dör inte. Det kändes faktiskt helt okej. Ja alltså jag har många kilon kvar till trivselvikt men det var inte så illa som jag hade förväntat mig.

Att jag sen lyckades bränna nästan 1000 kr på första stoppet kändes nästan löjligt. Jag som i vanliga fall brukar åka hem lika tomhänt som jag kom. 1 par joggingskor och 1 par vanliga skor fick jag med mig hem också. För att Peter inte skulle förfasas över mina inköp så köpte jag ett par skor till honom med som för att distrahera honom... *känner mig smart*.

Så idag är en bra dag! Hittade t o m en snygg amningsbh som ger tuttarna en liten skjuts åt rätt håll... (uppåt alltså) Ja ni förstår... det känns gött o leva idag!

Pusta ut...

.
Jag har ofta förundrats över varför man lämnar sina barn på dagis när man ändå går hemma. NU VET JAG! Jag ber om ursäkt för mina ibland fula tankar. Jag visste inte bättre. Nu vet jag!

Lika ljuvligt det är att ha Leo hemma, lika ljuvligt är det att få en stund "för sig själv"! Nu har vi varit hemma tillsammans i flera dagar hela familjen och det blir stojigt, stökigt, mysigt, skratt, gråt och tannagissel. Vårt stora troll har kommit fram till att man måste testa sina föräldrar. Man måste testa och se exakt HUR mycket dom egentligen älskar en. Nej, inte röra, sluta etc är vanligt förekommande ord här hemma just nu. Men även "vad duktig du är", bra, nu var du redig och jag älskar dig. Tyvärr så tar det negativa så otroligt på krafterna och ibland tar man bara slut.

Men så kommer man till stunden då han är avlämnad på dagis och man har en chans att andas ut. Då kommer plötsligt den stora saknaden... jösses, han har varit på dagis i 2 timmar och jag funderar redan på att hämta honom. Men, jag vet att han trivs och får utlopp för sin energi och har det hur mysigt som helst. Så det är trösten för mig att ha honom på dagis... att veta att han har det bra.

Så livet som småbarnsförälder är inte alltid en dans på rosor. Det är ganska så snårigt och krokigt. Men att ha fått 3 underbara ungar är en otrolig gåva så jag ska absolut inte klaga, jag är lyckligt lottad.

Idag ska mormor hämta det lilla trollet från dagis för hans mamma och lillbror ska åka och pussa på 8 riktigt hemska små monster. Tarrak små kids flyttar ju snart hemifrån och då vill det ju till att vi gett dom goda råd på vägen. Kamera ska med och jag misstänker att det dyker upp en och annan bild i en blogg nära dig....

Ta hand om varandra go vänner!

Det tar sig...

.
En vecka går fort... väldigt fort! Det känns som vi nyss bara var fyra i familjen samtidigt som det känns som lille prins Felix alltid har funnits här.


Rutiner skapas och rutiner ruckas. Man tror att man har en rutin men så händer nåt oväntat och allt som heter rutin är borta. Men en vecka är kort tid och vi håller fortfarande på att lära känna det här lilla knytet som vi lyckligt nog har fått till oss i familjen.


Som ni kanske förstod så är det Felix han ska heta. Det smakar bra i munnen och han börjar allt mer likna en Felix. Det är ett namn som vi inte alls haft med på vår "lista" men som en av Peters dataspelskompisar gav som förslag (då kompisens spelkaraktär heter Felixno). Det var nästan som en polett som trillade ner och namnet kändes bra från första stund. Dessutom behöver han förmodligen inte dela det med 7 andra i klassen.



Storebror tar allt med ro även om han blir än mer uppspelt när vi får besök. Vi försöker ge honom så mycket uppmärksamhet vi bara kan och hinner. Han är mycket snäll med sin lillebror och vill gärna gosa, pussa och hålla honom. Det är kärlek att se dom två tillsammans!


Angående den fyrfota håriga varianten av brorsa så tar han den nya familjemedlemmens ankomst med ro. Han är inte alls lika stressad och låg som han var när Leo kom utan verkar tycka att livet är okej trots allt. När Leo är ledsen så "ylar" eller låter Tarrak och det har han gjort sen Leo föddes. Men tack och lov gör han inte det när Felix är ledsen... det räcker liksom med en som låter utav barnen :P.


Här kommer en liten bild på dom yngsta bröderna i familjen.

Ang bb inlägg...

Förra "inlägget" blev knas. Skulle blogga från bb med Peters HTC Hero telefon men kunde inte skriva i inläggsrutan utan endast i rubriken. Därav det korta "inlägget".

Nu är vi i alla fall hemma med den nya lilla prinsen i familjen. Han vägde 4 kg och var en halvmeter hög. Allt gick "smärtfritt"... (nåja, lämnas fritt för egen tolkning) och jag mår oförskämt bra. Förra natten har jag dock inte sovit många timmar då lillprins övade på sina röstresurser. Men inatt har han lovat att han ska sova snällt så jag kan sova ikapp mig :P... yeah right ;).

Nu ska jag umgås med Leo som jag har saknat till bristningsgränsen!

bb

Oh what a wonderful day...

.
Dagen jag helst vill glömma!

04.00 Vaknade lite smått förväntansfull och kände av lite "ajaj i magen", låg där och gick igenom hur den här fantastiska förlossningen skulle bli. Andades djupt och blev lite gladare när nästa "ajaj" kom.

ca 05.00 ropade trollet att han ville bli hämtad och då avtog alla smärtor som jag misstänker var inbillade nu så här i efterhand. Jaja... föda får jag väl göra en annan dag.

Kl 07.00 stod jag utanför Renault verkstaden och lämnade in min bil lite glatt. De skulle "bara" släcka en lampa som lös där det stod ABS på och byta ut en fjäder. Kan väl inte kosta så mycket tänkte jag lite smått hysterisk över vetskapen att verkligheten brukar säga nåt annat. En rask promenad hem (lite smått hoppandes på att det skulle dra igång karusellen igen men icke då).

ca 10.45 ringer Renault-Roland och suckar. Jag hör på hans presentation att det här går åt HELVETE. Han börjar trassla in sig i byta styrblablabla, och ev ledningsjoxemojs osv osv.... Men baaaah, could not care less.... vad kommer detta att kosta frustade jag! Tja.. vi har ju räknat lite och det kommer nog tyvärr att sluta med si så där 9-10 TUSEN!!! 9000 - 10 000 tusen... jo tjena, det är ju för fasiken knappt det bilen är värd, han höll med lite tyst i bakgrunden. Så nu står den där tills jag (läs männen i mitt liv) bestämmer är bäst att göra. Byta verkstad och se om den går att fixa billigare eller helt sonika köpa en ny och sälja skrutten i befintligt skick.

ca 16.45 Drar sönder ett persiennsnöre... brytet är nära!

ca 17.30 Peter ringer och säger att han glömt min sushi på jobbet (shit happens)

ca 17.35 Leo strular med blöjbyte, kastar saker och är allmänt trotsig... brytet bubblar under ytan!

ca 17.55 Peter sätter sig i soffan och frågar hur det är..... BRYTET KOMMER!!!
Grinar som ett barn som inte får som hon vill. Men det var skönt att få ur sig lite uppdämnd frustration.

ca 18.30 Peter har åkt på fotboll, Leo har somnat (var totalt omöjligt att hålla honom vaken) och jag känner mig mycket lättare i sinnet.

Så nu ska jag äta lite kvällsmat, gå o lägga mig under täcket och läsa klart min bok och ev börja på en ny!!!

Sovmorgon...

.
Tänkte bara berätta att jag inte har sedvanlig söndagsångest idag. Har t o m stängt av det återkommande larmet på väckarklockan. Jag är ju numera föräldraledig. Det innebär ju att jag kan sova hur länge jag vill på mornarna numera :P... ja just det... om det inte vore för en liten detalj i mitt liv som vill annorlunda, och heter Leo.

Men gött ska vi ha det i alla fall sovmorgon eller inte.