Det tar sig...

.
En vecka går fort... väldigt fort! Det känns som vi nyss bara var fyra i familjen samtidigt som det känns som lille prins Felix alltid har funnits här.


Rutiner skapas och rutiner ruckas. Man tror att man har en rutin men så händer nåt oväntat och allt som heter rutin är borta. Men en vecka är kort tid och vi håller fortfarande på att lära känna det här lilla knytet som vi lyckligt nog har fått till oss i familjen.


Som ni kanske förstod så är det Felix han ska heta. Det smakar bra i munnen och han börjar allt mer likna en Felix. Det är ett namn som vi inte alls haft med på vår "lista" men som en av Peters dataspelskompisar gav som förslag (då kompisens spelkaraktär heter Felixno). Det var nästan som en polett som trillade ner och namnet kändes bra från första stund. Dessutom behöver han förmodligen inte dela det med 7 andra i klassen.



Storebror tar allt med ro även om han blir än mer uppspelt när vi får besök. Vi försöker ge honom så mycket uppmärksamhet vi bara kan och hinner. Han är mycket snäll med sin lillebror och vill gärna gosa, pussa och hålla honom. Det är kärlek att se dom två tillsammans!


Angående den fyrfota håriga varianten av brorsa så tar han den nya familjemedlemmens ankomst med ro. Han är inte alls lika stressad och låg som han var när Leo kom utan verkar tycka att livet är okej trots allt. När Leo är ledsen så "ylar" eller låter Tarrak och det har han gjort sen Leo föddes. Men tack och lov gör han inte det när Felix är ledsen... det räcker liksom med en som låter utav barnen :P.


Här kommer en liten bild på dom yngsta bröderna i familjen.