Pusta ut...

.
Jag har ofta förundrats över varför man lämnar sina barn på dagis när man ändå går hemma. NU VET JAG! Jag ber om ursäkt för mina ibland fula tankar. Jag visste inte bättre. Nu vet jag!

Lika ljuvligt det är att ha Leo hemma, lika ljuvligt är det att få en stund "för sig själv"! Nu har vi varit hemma tillsammans i flera dagar hela familjen och det blir stojigt, stökigt, mysigt, skratt, gråt och tannagissel. Vårt stora troll har kommit fram till att man måste testa sina föräldrar. Man måste testa och se exakt HUR mycket dom egentligen älskar en. Nej, inte röra, sluta etc är vanligt förekommande ord här hemma just nu. Men även "vad duktig du är", bra, nu var du redig och jag älskar dig. Tyvärr så tar det negativa så otroligt på krafterna och ibland tar man bara slut.

Men så kommer man till stunden då han är avlämnad på dagis och man har en chans att andas ut. Då kommer plötsligt den stora saknaden... jösses, han har varit på dagis i 2 timmar och jag funderar redan på att hämta honom. Men, jag vet att han trivs och får utlopp för sin energi och har det hur mysigt som helst. Så det är trösten för mig att ha honom på dagis... att veta att han har det bra.

Så livet som småbarnsförälder är inte alltid en dans på rosor. Det är ganska så snårigt och krokigt. Men att ha fått 3 underbara ungar är en otrolig gåva så jag ska absolut inte klaga, jag är lyckligt lottad.

Idag ska mormor hämta det lilla trollet från dagis för hans mamma och lillbror ska åka och pussa på 8 riktigt hemska små monster. Tarrak små kids flyttar ju snart hemifrån och då vill det ju till att vi gett dom goda råd på vägen. Kamera ska med och jag misstänker att det dyker upp en och annan bild i en blogg nära dig....

Ta hand om varandra go vänner!