.
Börjar inlägget med en härlig bild på "Affa" och Bååårna!
Dag 3 i min komjölksfria diet pågår och det är ett ständigt funderande på vad jag kan äta och framför allt inte äta. Nog för att allt blir en vana men att ha någon slags intolerans måste vara skitjobbigt. Att aldrig kunna äta utan att kontrollera om saker och ting innehåller ditten och dutten.
Anledningen till denna "diet" är Buddhas (aka Felix) kolik. Och peppar, peppar, två kvällar i rad har han sovit gott och utan en massa tröstlöst skrikande. Imorrn ska vi ringa till Akupunktur-tanten och höra om vi ska komma ändå eller vad hon tycker. Vill ju inte riskera att det börjar igen. Räcker det med att mamman låter bli komjölk så är det ett litet pris att betala. Jag kanske t o m tappar några kilon då jag inte kan äta ohämmat som förr ;).
Det andra lilla trollet har feber IGEN! Jag fattar inte, det är tredje veckan i rad som han får feber. Ofta går det över lika fort som det kommer så jag hoppas att han är feberfri imorrn redan. Nyss hade han 39,7 och det är inte så kul i denna värmen. Mamman (dvs jag) har ordinerat glass så fort han vaknar. Maten struntar vi i idag om han inte är sugen.
Igår var vi och badade och det fläktade riktigt skönt på stranden. Vi våldsgästade Pias och deras strand i Fristad där det är snudd på folktomt. Härligt! Kvällen ägnade vi åt grillning, svalkande öl och fotboll. Idag blir nog en repris av kvällen. Hejja Spanien!
Och ni... glöm inte av att tävla på Interiora.se!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Stackars Leo! Lite stackars Tytti också så klart. Hoppas din diet hjälper Felix.
Din bild på farfar och barnen.
Kramar
Stackars lille Leo och stackars Felix. Känner så väl igen från min förste. Till slut tyckte jag att jag åt ingenting. Men till slut kom dom fram till att han inte tålde bröstmjölken!!. När han fick välling blev han som en helt annan gosse. Men den tröttheten när barnen är så ledsna. Man är ju helt manglad.
Hoppas att det fortsätter åt rätt hålle med den lille och att Leo är frisk imorgon igen. Kramar ifrån Arelid
Skicka en kommentar