tisdag 7 april 2009

Min pappa...

.
Ibland blir inte dagarna som man tänkt sig. Igår skulle jag ha en mysdag med trollet. Den planen sprack när jag vaknade av att min gamla kompis "magkatarr" kom på besök. Det gjorde väldigt ont att stå upprätt och en lätt illamående känsla infann sig.

Vid 9-snåret fick jag ett telefonsamtal av min pappas läkare som undrade vart hon kunde få tag på honom. Tänkte först ge henne telefonnumret men det hade liksom inte spelat nån roll för han är ju inte så duktig på svenska... han är rent av urusel. Så jag frågade vad saken gällde och om jag kunde framföra detta till honom. Jodå det kunde jag. Han skulle till akuten omedelbums.

(Backar bandet lite) För två månader sen ramlade min far och slog i huvudet ganska illa. Det visade sig att han fått en blödning i hjärnan. Just då behövdes inget göras och han har varit på kontroller och röntgen. Han har klagat över att han varit lite yr och illamående emellanåt. Men jobbat det har ha... finne och envis som han är. I lördags gjordes en rutinröntgen igen och detta hade nu visat att blödningen i hjärnan hade ökat. Och därför var det lite bråttom att få bukt med detta.

Min pappa har aldrig på sin mobil när han jobbar så jag fick åka till hans jobb och hämta honom.... efter att jag gråtandes ringt Peter, magen krånglar och pappa ska till sjukhus. Peter körde nog inte helt lagligt på vägen hem. Så han fick ta hand om trollet.

Pappa såg något förvånad ut när jag dök upp på jobbet och förklarade att vi skulle till akuten. Väl på akuten satt vi där från 11 till 14-tiden innan han fick komma upp på KAVA. Där fick vi vänta i ytterligare 3 timmar för att få reda på nånting. Han skulle opereras och det har dom gjort idag. Allting ser ut att ha gått bra och när jag och syrran var och hälsade på honom nu på kvällen så verkade han vid gott mod. Han sken upp när han såg oss och att vi hade trollet med oss.

Min pappa är jätterädd för läkare och detta har varit en stor ångest för honom. Tänk själv att nån ska borra upp huvudet på dig och rota runt. Lägg där till att man inte förstår vad som sägs runt om. Huga... det har varit en rysare för honom. Förhoppningsvis återhämtar han sig snabbt och slipper ligga kvar på sjukhuset... jag tror nog att han tillfrisknar snabbare hemma.

Imorrn ska han få träffa läkaren och jag ska dit så jag kan berätta för honom vad som sägs så han slipper ligga där o oroa sig. Min modiga lilla pappa!!!

4 kommentarer:

Sandra sa...

Sicken grej! Hoppas pappan repar sig snabbt!

LANTHUNDEN sa...

ÅÅÅ fina de är, det är allt något extra med dotter/papparelation. Jag var riktigt beskyddande över pappsen när han levde!

Agnetha sa...

Hujeda! Hoppas att allt blir bra med pappa nu då.

Kram

Carina sa...

Så skönt att de varit så seriösa med uppföljningen. Tänker på er:)