.
Vad gör man när ens son är skoltrött och likgiltig?! Sonen fixade inte riktigt sina betyg i 9:an och går därför och läser in betygen i lite lugnare takt. Men inte ens det verkar han fixa. Han känns trött och likgiltig. Igår fick han flera alternativ under utvecklingssamtalet men kunde inte mer än rycka på axlarna och säga... ja vet inte! Jag blir GALEN! Jag har lust o bara ruska om honom och banka in vett i skallen på honom.
Idag får man inga jobb om man inte går i skolan. Folk som har jobbat i hundra år har ju inte ens jobb. Jag känner mig så jäkla maktlös och vet inte hur vi ska lyckas motivera honom till att orka ett par år till. Han fick erbjudandet att läsa varannan vecka och praktisera varannan... svaret blev ett ryck på axlarna och ... jag vet inte. Just nu känner jag mig så frustrerad så jag bara har lust o skrika. Ungen är ju inte dum utan just nu bara skoltrött...
Goda råd någon?!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Kan förstå att det är frustrerande. Som sagt, han är ju verkligen inte dum... *veta* Kram
Usch, förstår dig precis! Jag har ju min yngste som inte är helt lättmotiverad i skolan, till skillnad från hans äldre bror, som hade HUR lätt som helst för sig och liksom bara gleeeeed genom skolan med en massa MVG... Och det utan att knappt ens läsa...
Modell yngre föredrar att sitta framför datorn hela dagarna och spela CS (WoW är bannlyst här ;) ). Men numera är vi oerhört strikta: Skolarbete och andra "måsten" SKA vara gjorda innan datorn ens får startas. Och skiter man i det man måste så ser mor och far till att man måste skita i det man vill. ;) Om någon nu möjligen förstod detta krångliga sätt att undvika att skriva "datorförbud" *hahaha*
USCHA! Jag vet oxå hur det är! Ingen tröst i det visserligen men som sagt var hård, inga favörer om man inte gör det man ska. Vi har en förmåga att curla våra ungar, men jag har fått sätta ner foten "på senare år" och med facit på hand, man skulle ha gjort det tidigare!
Vi kan dejta, fika & älta våra jobbiga (men älskade) kids =) kramen
Jag som inte är förälder har lättare att förstå Robin... Den osannolika tröttheten och den totala bristen på något som inspirerar ens nästan. Själv hoppade jag av gymnasiet inte en, utan två gånger innan jag insåg att det inte funkade för mig just då och jobbade istället i flera år innan jag gjorde allt på komvux istället. Mig hade man kunnat vara hur hård mot som helst, men det hade inte hjälpt just då.
Jag vet dock mycket väl att arbetsmarknaden blivit klart mycket sämre sen dess och det är inte så lätt att ta några pluggfria år längre. Jag förstår att din frustration måste vara hemsk, du som ser det från andra hållet!
Alltså, inte ett enda gott råd, men varma kramar till både dig och honom!!!
Skicka en kommentar