.
Min far har nog slagit i skallen på rätt ställe denna ggn. Han är som förbytt. Han ringer och han inte bara ringer, han ringer för att säga att han vill hälsa på *trilla baklänges*. På nåt sätt känns det som han vill ta igen alla "förlorade år". Han har inte varit speciellt närvarande men nu är han helt plötsligt med i bilden igen.
Han har varit hos min syster och lagat hennes cykel. Han ska komma hem till oss och hjälpa oss att sätta i "lådstoppare". Inte för att vi inte kan fixa det själv men jag tror att han så gärna vill känna sig behövd och det ska han få. Han ville t o m följa med våra sambon på fotboll idag (men de har seriebiljetter och ingen över idag). Även om språket är ett problem så verkade inte det avskräcka honom.
Jag vet att detta kan ändras vilken dag som helst men jag tänker njuta av att ha en pappa som är närvarande och vill vara en del utav våra liv just nu i alla fall!
På måndag ska han röntga skallen och nu håller vi tummarna att det inte har uppstått några fler blödningar i hjärnan så han kan få fortsätta att leva sitt nya liv.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Åh, vad glad jag blir för din skull! Det är verkligen aldrig för sent, och även om det blir "återfall" så är denna tiden i alla fall bättre än ingen tid.
Hoppas att undersökningen ger enbart positiva besked.
Kram
Jag har också en "icke-närvarande" far. Det gör obeskrivligt ont så ofta. Att få en ny chans måste vara underbart och nåt jag unnar dig och hoppas du njuter till fullo av.
Massa kramar och håller tummarna för att han är bra i skallen nu!
Åh så härligt! (grattis)
Kram!
Ge pappsen en extra kram - det kan ni båda behöva.
Kram
Men hallå där!? Det är den 26e nu - snart 27:e - vad händer? Ringer dig imorgon om jag inget hört innan dess. Du kan ju inte bara låta bli att blogga på detta viset *blir orolig*
Kram
Skicka en kommentar