fredag 10 juli 2009

9 månaders helvete

.
Ibland tänker jag högt hemma och funderar på om vi vill ha fler barn. Ibland hör Peter mina funderingar och hans kommentar brukar vara: -Jag vet inte om jag orkar med nio månaders helvete igen!

Jag fattar givetvis ingenting. 9 månaders helvete vaddå??
-Menar du när jag var gravid, var jag dum då?
Här svarar inte Peter men ger mig en blick som säger... Dum är det minsta man kan säga, du var en IDIOT.
Jag försöker tänka tillbaka och minnas om jag verkligen var så där hemsk men nej, det kommer inte tillbaka. Peter ljuger, så måste det ju vara!

Igår satt jag och surfade tillbaka ett år i tiden och läste lite i min gamla blogg och hittade då det här inlägget. När jag hade läst klart och bläddrat igenom några månader rusade jag in till Peter, kastade mig om hans hals, pussade på honom och tackade honom för att han inte hade stuckit. Att han fortfarande älskar mig och att han är den han är.

Jag hade tänkt att be honom gå ut med Tarrak på en kvällsrunda men jag kände att nä, det ska han slippa så elak som jag varit... så jag och Tarrak gick en runda själva och jag grunnade på hur jag skulle kunna gottgöra 9 månaders helvete!

2 kommentarer:

Agnetha sa...

Jag tror nog att Leo är en rätt bra betalning för att de stått ut. ;)

Förövrigt är det fullkomligt normalt att både grina, svära, tjura och gapa när man är gravid. Hörde för ett tag sedan om en undersökning man gjort - försöksobjekten var amerikanska elitsoldater, om jag inte minns fel - där man testat om de unga männen rent psykiskt skulle kunna klara en graviditet (fråga mig inte hur de gjorde det) och resultatet blev: INTE EN CHANS!
Och så kallar de kvinnor för "det svaga könet"... Hå hå ja ja...

Ha det gott i skivädret. Kram

Anonym sa...

Ibland förtränger hjärnan sånt som man inte vill minnas :) Peter glömmer nog också men karlars hjärnor fungerar ju lite långsammare *hukar mig* så ge honom lite tid :) I övrigt håller jag med Agnetha - Leo är väl värd 9 månaders helvet :)

Kram och tack för samtalet //Annelie