Gravidhäxan!

.

Just nu skulle jag bo i en hydda i skogen.
Tyvärr hade jag nog frusit ihjäl men annars är tanken ganska lockande.

Jag har dom värsta humörsvängningar man kan tänka sig och det drabbar givetvis mina nära och kära. Framför allt dom nära som tvingas att leva under samma tak som mig. Ja, jag är gravid och det går över, men det är liksom inte ursäkt nog för att jag beter mig som jag gör. Jag är egocentrisk och hemskt orättvis.

Jag blir så jävla ledsen när jag tänker på allt jag utsätter framför allt Peter för. Han är världens snällaste och goaste och så får han bara skit från mig. Tack och lov är detta sista gången vi behöver gå igenom detta helvete rent ut sagt. Tur att belöningen är som den är annars vette fan...

Måtte tiden fram till mitten på maj gå fort så jag kan få bli mitt vanliga jag igen... eller tja, sen kommer ju den härliga amningsperioden då allt är kaotisk igen. Men i maj kan man i alla fall bo i en hydda i skogen :P.

OBS! Detta är absolut inget tycka synd om mig inlägg (tycka synd om min familj möjligtvis), var bara tvungen att få ur mig lite tankar...