Småhundshelveten!

.
Vi måste vara småhundsmagneter! Idag var det Sibbes tur att komma farande. Såg att Sibbes matte inte hade riktigt pejl på att vi kom gående då hon inte höll honom kopplad vid sin entré. Och mycket riktigt hörde jag snart henne ropa lite smått panikslaget på jycken (som är nån slags Lhasa Apso). I vanlig ordning så släppte jag Tarrak, bad honom stanna och gick för att möta det farande monstret. Sibbe stannade en meter ifrån mig med en lite smått förvånad blick, bra killen sa jag och gick fram emot honom. Tog tag i selen han tack och lov hade på sig. Tarrak undrade om han skulle komma och hjälpa till men jag tackade för erbjudandet och sa att jag kan själv så han stod snällt kvar och tittade.

Matten kom rusande i hundra sjuttio och bad så hemskt mycket om ursäkt. Det är lugnt... honom hade jag kunnat sparka undan om han hade flugit på min hund sa jag. Givetvis blev den lilla skitjycken rabiat och försökte hugga sin matte som så opedagogiskt lyfte upp honom. Funderar starkt på om jag ska hålla en småhundskurs här runt vårt område så folk fattar nångång att deras söta små älsklingar inte alls är så söta i vissa situationer.

Än en gång har Tarrak bevisat att han är världens underbaraste hund. Litar fullt på att jag tar hand om såna här situationer. GullePrinsen!