.
Då har jag och Mr FlamsOtrams varit och roat ett gäng Kungälvare. Efter platsliggning så var domarens kommentar med glimten i ögat: -En lite för glad hund för min smak!
Tarrak hade viftat svans under dom alla 4 minuter som matte var försvunne. Kul tycker jag med tanke på att han hade en Sääääferhane som närmaste granne. Domarn visste inte exakt HUR glad min hund kan vara. Men det behövde han inte vänta länge på för in på lydnadsplan tyckte Tarrak att livet var toppen. Fria följet var katastrofalt dåligt och jag tror bestämt vi får backa tillbaka på ruta 1.
Sättandet var helt okej, här är Prinsen fortfarande någorlunda sansad.
Inkallning är hur kul som helst. Matte går, hund gnäller och vill efter mamman, viftandes på svansen heeeela tiden. Matte kallar in, hund exploderar och av förklariga skäl så blir stoppsträckan lååååååååååååååååång.
Rutan kan tarrak, han kan den till och med så bra att han inte har tid att mer än göra en snurr inne i rutan för att sen springa vidare, fort och långt, här vissar jag tecknet för "jag-vill-strypa-min-hund" till domarn som bara ler.
Dagens höjdpunkt var metallen. Den var i Tarrak mått mätt 10-mässig men domarn snålade lite.
Vittringen var lattjolajban. Tarrak sa; -Matte, vänta du här så ska jag hämta en pinne åt dig... men vaddåååå, ska jag vänta tills du säger att jag får gå... nu då... nu då... nu då.... Här matte har du en pinne... fin va?
Matte säger: - ÅÅåååå vilken fin pinne, men Tarrak, har du slickat bort krysset jag ritade på det??
Hopp apport är också något som Tarrak kan, själv..... Matte får apporten och för att spara lite tid så sticker Tarrak över hoppet för att ta emot apporten på andra sidan och här visar jag tecknet för "jag-tänker-slå-min-hund-med-apporten" till domarn som ler ännu bredare.
På fjärren har jag en hund som är på väg att spricka av glädje, jag lämnar och han gnäller och viftar ivrigt på svansen. Samtidigt som jag säger sitt så ropar LK 2 tävlanden strax bakom mig STÅ. Tarrak ser allmänt förvirrad ut och när jag säger ligg så börjar han skälla. Då säger jag BRYT till domarn och så går jag fram till min knäppgök till jycke och ber honom hålla klaffen. Sen kör vi en egen fjärr som han gör klockrent och sen är det kalas. Vi hade sån tur att när vi kliver av plan så får han den bästa belöningen han kunde få. Gammelmatte kommer gående på parkeringen som han får springa och pussa ihjäl en stund. Jag reklamerade honom till henne men ångrade mig genast.
Han är ju för fan helt otrolig min hund. Vilken lycka, vilken glädje, vilken motor!!! Fy fan va vi är bra.
(Note to self: Glöm inte av att träna uthållighet mellan varven också. Micro träning i all ära men tävling är så långt från micro som möjligt.)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Ha ha synd att du inte filmade och kunde lägga ut det. Skulle vara roligt att få se. Han har då glimten i ögat, grabben :)
Hade skrivit ett låååångt inlägg....var är det....??
Det här kallar jag LYCKAD TÄVLING! Du har tränat för att han ska tycka att det är kul och det gör han ju. Nu älskar han sin matte (det har han iofs gjort sen han var 8v) OCH lydnaden mest av allt i hela världen.
Nu är det "bara" att knyta ihop påsen, samla all denna lycka och energi och få ut den rätt. Ni kommer att bli svårslagna!
Jag gissar att poängen inte blev så imponerande men jag säger i alla fall GRATTIS - lydnad SKA vara rolig och ni hade skitkul (i alla fall herr T)!
Massa kramar till dig och en extra stor till knäppa Tajjak från hans tant
visst är det kul med hund... :)
med den glädje å vilja så låter det mer som om han var skapt till agilityhund.
kanske ses ikväll--ja på brukshundklubben alltså !!!
/kramis Ingo som också har en svart galen hund men som har sadlat om till att vara en geocache hund
Jag håller med Annelie om att detta låter som en väldigt lyckad tävling!!! Visserligen är ju fina poäng och förstapris trevliga att få, men viktigast är ju ändå en hund som håller på att garva ihjäl sig av lycka värt så mycket mer!!!
Kram och lycka till på nästa tävling!
Och jag är fortfarande jätteledsen över att jag inte klarade av att åka. Hade GÄRNA velat se den gladaste Tarraken i hela världen!!! :D
Grattis, igen, till en underbar inställning - den är GULD värd.
Och ja, jag vet precis hur en eskimå reagerar när gammel-matte kommer. Jag blev "lite" nervös när vi skulle tävla i fredags, eftersom han upptäckte Marie bara minuten innan vi skulle in för platsen. :o Men, han klarade det med ett par "nerrumpningar", som tur var *puh!*
Och du - vad är väl en lydnadstävling om inte svansen går? Livet går ut på att ha kul - det vet Tarrak!!! :D
Ha det gott - kram
Skicka en kommentar