Tragisk sanning...?

.
I bilen hem från IKEA idag så lyssnade jag i vanlig ordning på radion. Där var det en singelkille som sökte dejt och 3 tjejer fick ringa in och svara på frågor som killen sen skulle välja en tjej efter. Alla tjejer var ju givetvis "glada", "positiva", "sociala", "gillade att resa" och ni vet dom där vanliga klyschorna.

Det fick mig att tänka tillbaka på min ungdom och tid som singel. Har väl varit med på nån internetdejtingsajt där man också ska beskriva sina egenskaper. Det har alltid varit väldigt svårt för mig för... För sanningen ser ut ungefär så här:

Jag har ingen specifik musiksmak och jag klarar mig rätt bra utan musik. Jag gillar lättittade filmer med Disney slut, jag gillar inte att resa speciellt mycket, jag är inte speciellt social (jo med mina vänner och bekanta förstås), jag tycker det är liiite jobbigt att lära känna nya människor, jag är inte intresserad av mode, dricker helst rödtjut ur box eller folköl, jag tycker inte om att baka och laga mat.

Ja ni ser ju själva, inte konstigt att jag var singel så länge *skrattar*. Men jag hade tur som fick en Peter som gillar mig trots alla mina hundratals brister och förhoppningsvis finns det väl ett och annat som är bra också :P.