Tuttar och målbrott

.
Jag känner mig ratad. Min son som har tyckt att mina tuttar har varit en gudagåva tycker mer om mat (riktig mat) numera. Visst han tuttar väl lite men jag tror det är för att trösta mig. Strax efter kräver han att få mat (riktig mat). På natten fungerar dom mer som napp än som mjölktankar för på morgonen vill han ha mat (riktig mat).

Jag fick ett ryck och kikade igenom hans garderob nyss. Ännu en gång fick jag plocka undan kläder. Babykläder som det lilla trollet inte får på sig längre. Kläder som är söta och små. Nu är kläderna större och mer tuffa. Jag vill inte att min bebis ska vara tuff. Han ska vara min bebis.

När jag lägger honom på rygg på golvet så kan jag hitta honom flera meter bort på mage nästa gång jag tittar till honom. Han bankar på bord och flinar, mycket väl medveten om vad han gör. Han uppmanar till skratt flera ggr per dag. Han jagar Tarrak....

Allt det där innebär att min lilla bebis börjar bli stor... jag vill ju att han ska vara liiiten och söt en liten stund till. Jag är inte redo för att släppa honom riktigt än. Snart kommer han att lukta fotsvett, äta en limpa bröd till frukost och hamna i målbrottet. Jag vet att det blir så för det var ju alldeles nyss Robin var så liten som Trollet är nu.

Dom växer upp och blir stora alldeles för fort mina älskade små ungar...