onsdag 11 februari 2009

Min lydiga hund

.
Tänk vad några vänliga ord kan göra en glad. Idag var jag ute och gick med barn och hund och som så ofta gick Tarrak lös. Såg två kvinnor komma med en liten hund så jag kallade in Tarrak. När vi kom närmare såg jag att det var "Sigge" med matte som var ute o gick. När matte fick syn på oss ropade hon.... Näämen är det inte Tarrak, så jag gav Tarrak ett okej att han fick sticka iväg o hälsa på Sigge. När vi sen kom fram och pratat en stund så berömde kvinnan mig inför sin väninna och sa att jag hade en så väluppfostrad och lydig hund. När vi sen skulle skiljas åt så sa jag till Tarrak att komma och kvar stod kvinnorna och sa; Åhhh är han inte lydig... vad duktiga dom är.

Och om jag inte hade vuxit nog utav berömmet så mötte vi ett äldre par som blockerade vår väg när vi kom och sa att dom gillade min hund så mycket för att han var så lydig. Tarrak hälsade artigt på paret genom att nosa igenom deras fickor i jakt på godis.

Tänk vad lycklig man blir när folk berömmer en och säger att man har lyckats med sin hund. Det är värt alla första pris i världen att få höra det. Så idag kommer jag att somna med ett leende på läpparna och armen runt Tarrak (ja innan husse hunnit hem då :P)

3 kommentarer:

Saga sa...

Åh så härligt! Beröm, visst värmer det ... duktig voffe & matte ;) KRAM

Anonym sa...

Precis som du säger: Sådana kommentarer är värda mer än alla rosetter och pokaler som finns!
Men, nog är det märkligt; jag har aldrig märkt att Tarrak hälsar lugnt och sansat. För det kan väl aldrig bero på mig, väl... ? :D :D :D

Pussa på honom från mig (och så fyller jag fickorna tills nästa gång jag träffar honom)

Anonym sa...

Duttia ni *klickar* Ni är värda allt beröm.
Kram