Tarrak, tarrak, tarrak

.

Min blogg numera handlar mestadels om barn, familjeliv och att bli mamma igen. En upplevelse som skakade om min värld mer än jag trodde. Jag är så lycklig över min familj och jag älskar verkligen att vara hemma med Lille-troll. Tyvärr blir ju mitt hunderi lidande. Men lidandet kommer ju inte att vara för alltid. Lille-troll växer och blir större och jag "börjar lita" mer och mer på att andra människor kan ta hand om honom också ;).

Och eftersom mammeriet har tagit upp stor del av bloggen kanske jag ska ta och berätta lite vad jag och Tarrak gör nu för tiden. Här om dagen skrev jag ett inlägg som kanske lät värre än vad det var (har raderat inlägget så det inte kan missförstås). Folk verkar ha reagerat på det och jag fick nyss ett samtal av en orolig vän. Tack för att du bryr dig.

Tarrak ÄR fortfarande mattes lilla Prins. Han är min "once in a lifetime" osv.

Jag skriver väldigt sällan om vad vi pysslar med för att det på nåt sätt inte är så organiserat, men pysslar det gör vi. Det är sällan vi tränar strukturerat nu för tiden utan vi tar det när tillfälle ges. I maj har jag planerat att köra 3:an och då måste man ju träna.

Hemma tränar vi ingångar med metallen (som fortfarande skallrar lite när han bär den), vi tränar skiften i fjärren som funkar bra för det mesta, stegförflyttningar funkar också alldeles utmärkt att träna inomhus.

På våra promenader passar jag på o köra inkallning med ställande och läggande som funkar "så där". Kan bli mycket bättre även om vi borde få till ett och annat poäng. Rutan funkar bra men jag måste bli duktigare på att öka avståndet.

Så tränar det gör vi, inte varje dag och inte långa stunder men aktiverad blir han emellanåt i alla fall ;).