.
Ikväll var det synd om mig *snyftar lite* Fick en sån där "det-är-mest-synd-om-mig-i-hela-världen-attack" när min kära sambo ringde o berättade att han skulle bli lite sen.
Hela dan har jag gått o grejat här hemma med en trasa i handen men det känns som jag inte har fått något vettigt gjort ändå. Det är mer stökigt nu än vad det var när jag började städa. Men jag har gått igenom tidningshögar, dammat lite här och var och då blir det oftast rörigare än vanligt. Särskilt när man har ett Lill-troll som pockar på ens uppmärksamhet stup i kvarten.
Det kanske är dags för mig att sänka min "jag-måste-göra-sjumiljarder-saker-ribba" något. Jag ställer såna hiskeliga krav på mig själv och att jag ska vara nån sorts über människa som ska fixa allt själv... KAN SJÄLV har ju länge varit mitt motto.
Stackars mannen fick se en upprörd fru som var tvungen att gråta en skvätt när han kom hem... jag klarade ju inte allt själv *sucka lite och darra på underläpp*.
Så skit samma... nu lägger jag ner.... jag har fixat iordning sekreterarpapprena som ska lämnas över till Linda med varm hand imorrn förmiddag och det får bli det sista jag tar mig för ikväll.
Här ska sovas ZZZZZZZZZZzzzzzzzzzzzzzzzzzzz.....
God natt mina kära vänner och bloggläsare... where ever you are
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Ja ibland är det konstigt hur hormonerna leker berg och dalbana. Först känna lycka för jeans och vägning sen vara den det är mest synd om i hela livet. Kanske är det så livet är. Ifrån en med erfarenhet
Uscha! Det var inget kul, kanske behöver du få ett fika besök utav mig i morgon *blink, blink* STOR varm kram till dig. Tror nog att du är liiiite utmattad så in med handduken och njut av att bli ompysslad av din gube istället! Sen i morgon är det [förhoppningsvis] bättre!
Skrev ett långt och argt inlägg här....lika bra att jag inte fick iväg det. MEN....du måste ta hand om dig. Du behöver inte orka/hinna/kunna/klara allt - du duger bra, precis som du är!
Hoppas en god natts sömn och P hemma kan få dig på bättre tankar.
Kram Arg-Annelie
Skicka en kommentar