Annelie!
Nu har jag trixat och fixat med kommentarerna och hoppas nu att du lättare ska kunna kommentera. Dina kommentarer är jätteviktiga för mig så jag hoppas att du inte tröttnar på mig och min blogg. *fjäsk, fjäsk och ännu mera fjäsk*
Till er andra!
Annelie och jag lärde känna varandra för en hel evighet sen (16 år sen) tack vare våra dåvarnde hundar. Vi träffades varje kväll (nästan varje) kl 21.00 för att gå en promenad. Sträckan var väl kanske 1,5 km men för oss kunde det emellanåt ta närmare två timmar då vi gick och tjötade, stannade och rökade, tjötade lite till och lät våra hundar leka av sig. Annelie hade King, Aika och senare även lilla Trappy. Jag hade Elton.
Tack vare Elton har jag fått lära känna denna underbara Annelie som har det största hjärtat av alla jag känner (jag menar det och fjäskar inte). Vi har haft så otroligt skoj under dom här 16 åren vi har känt varandra. Det har hunnit hända massor i våra liv och det har sällan gått många dagar eller veckor emellan utan att vi hörs av. Tack Annelie för att du är min vän!
Kram
4 kommentarer:
Å, fint skrivet, nästan så man får liten tår i ögat. Jag tycker ni båda är underbara människor...hmm kanske därför ni passar så bra ihop då!? Snillet spekulerar;)
Ljuvlig bild på Leo nedan!
Kram Kram
Jag är också glad att jag lärde känna Annelie och fick dig på köpet. Ni är underbara båda två!
Många kramar
Åh så fint! Vilken vänskap *avis* ;)
*snyft och snörvel* *Tar mig själv i kragen*
Tack vad du är rar! Ja, vi har känt varandra länge...men 16 år?! Du är ju knappt äldre än så :)
En sak som jag tycker är ganska häftig med vår vänskap är att åldersskillnaden är ganska stor, vi har nog nästan aldrig varit i samma fas i våra liv....men åndå :)
Och även då det gått någon vecka (om än DET är länge sedan det gjorde nu) mellan det vi pratat känns det alltid så naturligt och lätt och rätt.
Och hemligheter...ja, de kan vi också dela och jag är alltid trygg när jag gör det.
Jag är så tacksam för den där dagen som jag på bodarundan mötte en liten tjej, med en liten mage och ett par hundar (du hade Cesar då också) - är så glad att ha dig i mitt liv *kramar om*
Sen hade vi ju en rolig "hästperiod" också *minns*
Tack för att du finns där och får mig att snyfta ibland...men mest skratta :)
Tusen kramar //Annelie
PS: Jag skulle ALDRIG sluta lämna meddelanden i din blogg...det vet du ju ;)
Skicka en kommentar